Storspov
Numenius arquata

En rastande och sträckande art.


Storspov. Foto: Göran Altstedt

Text från bla Förteckning över Sörmlands fåglar (1992). Arten häckar över större delen av Sverige. I Norrland och vissa sydsvenska landskap är den tämligen allmän, medan den blivit alltmer sparsam på andra håll i Syd- och Mellansverige. Tillbakagången i södra och mellersta Sverige har av många ansetts orsakad av förändringar i odlingslandskapet. Det sörmländska beståndet skattades i mitten av 70-talet till 120 par (Nord, 1977). Troligen var detta en för hög siffra då en inventering 1972, dock inte i större skala, redan visat att endast några tiotal säkra häckningar rapporterats (Nord, 1973). Här hade ett par rapportörer speciellt angett en stor nedgång 1945-60 och en därefter konstant låg nivå. En intressant skillnad vid inventeringen 1972 var att flera par i södra Sörmland häckade på mossar, medan häckningarna i norra delarna skedde i jordbruksmark. Under hela fågelatlasarbetet konstaterades endast 20 häckningar och ob-servationer under häckningstid från ytterligare 35 lokaler (Ljungberg, 1989). Rapporteringen till Rrk ligger helt i linje med detta varför en beståndsskattning i slutet av 1980-talet snarare pekar mot högst 50 par. Numera så är det tveksamt om det finns några häckande par i rapportområdet. Storspoven anländer till Sörmland i april och flyttar åter under juni-september. En vinteriakttagelse föreligger av 1 ex på Mörkö 20.1 1980.
Svalanlänkar
	Bilder på arten i rapportområdet.