Berguv
Bubo bubo

En häckande art som påträffas året runt.


Berguv från en Sörmlandslokal. Foto: Göran Altstedt

Text från bla Förteckning över Sörmlands fåglar (1992). Ett viktigt biotopkrav hos berguven är närhet till ett omväxlande och sönderskuret landskap med klippbranter, skog och sankängar kring insjöar och inre havsfjärdar. Stora delar av Sörmland karaktäriseras just av dessa terränginslag och det är inte underligt att landskapet tillsammans med Östergötland hyser landets enda stabilt "självbärande" uvstam. I alla övriga delar av Sverige är uvstammen nästan helt eller till stora delar ett resultat av avel i bur och därpå följande utsläpp. Den sörmländska stammen är sannolikt ännu helt opåverkad av dessa utsläpp. Några beräkningar av stammens storlek i äldre tid finns inte. Således ger gamla namn på kartan (Uvberget, Uvklint etc) samt gamla skrifter, etiketter i gamla äggsamlingar o dyl information om att uven tidigare hade en större spridning och större stam i landskapet. För drygt 100 år sedan betalades tex skottpengar ut för dödandet av minst 23, respektive 15 uvar under två på varandra följande år i Sörmland. De olika typerna av förföljelse innebar en fortgående stark decimering av uvstammen, som sedan under "kvicksilveråren" på 40-60-talet nedbringades ytterligare till en oroväckande låg nivå. En inventering kring 1950 presenterade siffran 3-4 par som sannolik för Sörmland. Även om det troligen då fanns ytterligare några par så har de följande årtiondena inneburit en viss svag ökning. Återfynden av ringmärkta boungar visar på en hög dödlighet i samband med att ungfåglarna drivs ut ur föräldrarnas revir i månadsskiftet augusti-september. Rörligheten är dock sedan ofta ganska måttlig. En unge märkt i boet hittades tex 12 år senare el-dödad i sitt häckningsrevir bara 10 km från kläckningsplatsen. Utvandring ur och invandring till landskapet kan också förekomma. Flera i Östergötland märkta ungar har således hittats under sina ungfågelvandringar till Sörmland. Berguvens häckning i Sörmland sker nu sedan många år huvudsakligen i kustområdet. Under de allra senaste åren finns tecken på viss återspridning mot gamla tillhåll i sjöområdet i landskapets inre delar. Detta är sannolikt ett resultat av de senaste årens ganska gynnsamma ungproduktion och att dessa ungar nu nått könsmogen ålder och söker sig nya häckningsrevir, utanför de av föräldrarna försvarade. Störningsfrihet och skydd av boplatser och skydd av skogen kring dem, är ett villkor för att uven skall kunna öka i landskapet.
Svalanlänkar
	Bilder på arten i rapportområdet.