Utbredning
i rapportområdet:
Arten förekommer i näringsrika sjöar, dammar
och viltvatten. I viltvattnen har den ökat sin numerär
under senare år. Beståndet har uppskattats till
100-150 par (Nord, 1973), 150-175 par (Regnell, 1981) samt 160
par (Betzholtz, 1987).
Utbredning
i Sverige:
Finns i nästan hela Sverige, om man räknar bort
de kargaste delarna av fjällvärlden.
Trend:
Skiftande i olika delar av Sverige.
Historik:
I början av 1900-talet blev arten svensk häckfågel.
De första sörmländska häckningsfynden
gjordes så sent som på 50-talet (Betzholtz, 1987).
Flyttning:
Den återvänder från vinterkvarteren från
mitten av april. Under höststräcket ses arten sparsamt
främst i september - oktober på kustlokaler som
Strandstuviken, Nyköping och Mörkö, Södertälje.
Häckningsområde
utanför Sverige:
Svarthakedoppingen häckar i bevuxna områden vid
färskvattensjöar i Europa och Asien. Den häckar
också i norra delarna av USA inne i landet och i stora
delar av Kanada.
|
