Utbredning
i rapportområdet:
Arten häckar i Sörmland främst i de större
sjöarna samt i skärgården. Den är talrikare
än småskraken i de områden arterna förekommer
gemensamt. Den påträffas däremot inte i vassrika
slättsjöar och andra näringsrika vatten under
häckningstid.
Utbredning/häckningsområde
i Sverige:
Finns utbredd i stort sett i hela Sverige, men med svaga populationer
i Skåne, Öland och Gotland.
Flyttning:
I oktober - januari flyttar arten söderut, främst
till Nordsjökusten från Danmark till Frankrike.
De kommer tillbaka i mars - maj.
De flesta flyttar söderut under vintern men mindre antal
övervintrar varje år i skärgården och
ensamma fåglar likaså i öppna inlandsvatten.
Kommentar:
Liksom andra arter av skrakar så lockar även storskraken
till sig ungar av varandra, och man kan få se en enda
hona följas av femtio ungar eller fler.
I september börjar de olika kullarna slå sig tillsammans
i stora flockar. Mest kända samlingsplatsen är sjön
Roxen i Östergötland och Åsnen i Småland
där man observerat flockar på uppemot 25.000 individer.
Genom en form av kollektivt fiske driver dessa flockar fiskstim
in på grunt vatten för att där lättare
komma åt att fisken. Namnet storskrake nämns första
gången ca. 1749 men kan nog vara äldre. "Stor-"
kommer av att arten är den största av de tre skrakarna
i Sverige. Storskraken har även kallats för bara
skrake, skräcka, fiskand, drivfågel, körfågel
och vrakfågel.
|