Storskrake
Mergus merganser

En häckande art som påträffas året runt.


Storskrakspar, Femöre, Oxelösund. Foto: Jonny Werdin


Utbredning i rapportområdet:
Arten häckar i Sörmland främst i de större sjöarna samt i skärgården. Den är talrikare än småskraken i de områden arterna förekommer gemensamt. Den påträffas däremot inte i vassrika slättsjöar och andra näringsrika vatten under häckningstid.

Utbredning/häckningsområde i Sverige:
Finns utbredd i stort sett i hela Sverige, men med svaga populationer i Skåne, Öland och Gotland.

Flyttning:
I oktober - januari flyttar arten söderut, främst till Nordsjökusten från Danmark till Frankrike. De kommer tillbaka i mars - maj.
De flesta flyttar söderut under vintern men mindre antal övervintrar varje år i skärgården och ensamma fåglar likaså i öppna inlandsvatten.

Kommentar:
Liksom andra arter av skrakar så lockar även storskraken till sig ungar av varandra, och man kan få se en enda hona följas av femtio ungar eller fler.
I september börjar de olika kullarna slå sig tillsammans i stora flockar. Mest kända samlingsplatsen är sjön Roxen i Östergötland och Åsnen i Småland där man observerat flockar på uppemot 25.000 individer. Genom en form av kollektivt fiske driver dessa flockar fiskstim in på grunt vatten för att där lättare komma åt att fisken. Namnet storskrake nämns första gången ca. 1749 men kan nog vara äldre. "Stor-" kommer av att arten är den största av de tre skrakarna i Sverige. Storskraken har även kallats för bara skrake, skräcka, fiskand, drivfågel, körfågel och vrakfågel.


Svalanlänkar
Bilder på arten i rapportområdet.

Copyright © Rrk – Föreningen Sörmlands Ornitologer 2007, Alla rättigheter förbehållna.
E-post: Rrk sörmland