Utbredning
i rapportområdet:
Finns numera som häckfågel både i skärgården
och i en del insjöar i rapportområdet. Även
Mälaren och Hjälmaren hyser numera arten som häckfågel.
Utbredning
i Sverige:
Finns i södra och mellersta Sverige samt utmed delar
av norrlandskusten.
Häckningsområde:
Storskarven häckar på alla världens kontinenter
utom Antarktis och Sydamerika. Olika taxonomer delar upp storskarven
i olika många underarter.
Trend:
Populationen i Sverige har ökat från ungefär
340 skarvpar 1975 till omkring 45.000 par år 2006.
Historik:
De i Sverige häckande storskarvarna tillhör rasen
mellanskarv (Ph. c sinensis) och förekom tidigare endast
i ett par kolonier vid Kalmarsund. 1988 etablerades dock en
stor koloni i Jonsbergs ytterskärgård utanför
Bråvikens mynning i Östergötland. Här
häckar drygt 200 par direkt på klipphällarna,
till skillnad från Kalmarsundsskarvarna som häckar
i tallkronor. Däremot tillhör de fåglar som
sträcker genom landet vår och höst och även
översomrar i många landskap troligen nominatrasen
av storskarv som närmast häckar vid norska kusten
(SOF 1976). Även mellanskarvar kan ingå bland dessa
fåglar vilket framgår av ett ringmärkt exemplar
som påträffades nära Nävekvarn 3.5 1988.
Fågeln härstammade från en dansk mellanskarvkoloni.
Flyttning:
Merparten av den svenska storskarven övervintrar i södra
Europa.
Kommentar:
I Sverige har havsörnen upptäckt skarvens potential
som föda och går på vissa håll hårt
åt skarvungarna. Örnarna angriper främst markbona,
som ligger helt öppet när de adulta skarvarna är
borta och fiskar. Örnstörning och människostörning
är huvudorsakerna till att skarvar flyttar. I skrift
nämns skarven sannolikt för första gången
av Olaus Magnus under tidigt 1500-tal. Benfynd tillhörande
ungfåglar funna i samband med utgrävningar av Birka
från 900-talet visar att skarven antagligen då
häckade i området. Den rasen som häckar i
Östersjön kallas också för mellanskarv.
Andra namn är havstjäder eller ålkråka.
Under 1800-talet häckade skarven troligen endast i Skåne
och Blekinge, där den dock blev så häftigt
förföljd att den utrotades i slutet av 1800-talet
eller möjligen något senare. Ca. 40 år senare
återkom skarven och en koloni etablerades i södra
Kalmarsund. Fram till 1980 häckade skarven fortfarande
bara i Kalmarsund. Viss skyddsjakt tillåts i Sverige,
men fågeln är dels skyddad av EUs fågeldirektiv
och dels häckar den ofta inom naturreservat, så
detta har inte någon större effekt. Historiskt
har man använt skarvar som fiskeredskap och i vissa delar
av Asien nyttjas de på detta sätt än idag.
Man har då en lina om fågelns hals som hindrar
den från att svälja den fisk den fångar och
som istället tas om hand av fiskaren.
|