Storskarv
Phalacrocorax carbo

En häckande art som påträffas året runt.


Storskarv, Femörehuvud, Oxelösund. Foto: Thomas Larsson


Utbredning i rapportområdet:
Finns numera som häckfågel både i skärgården och i en del insjöar i rapportområdet. Även Mälaren och Hjälmaren hyser numera arten som häckfågel.

Utbredning i Sverige:
Finns i södra och mellersta Sverige samt utmed delar av norrlandskusten.

Häckningsområde:
Storskarven häckar på alla världens kontinenter utom Antarktis och Sydamerika. Olika taxonomer delar upp storskarven i olika många underarter.

Trend:
Populationen i Sverige har ökat från ungefär 340 skarvpar 1975 till omkring 45.000 par år 2006.

Historik:
De i Sverige häckande storskarvarna tillhör rasen mellanskarv (Ph. c sinensis) och förekom tidigare endast i ett par kolonier vid Kalmarsund. 1988 etablerades dock en stor koloni i Jonsbergs ytterskärgård utanför Bråvikens mynning i Östergötland. Här häckar drygt 200 par direkt på klipphällarna, till skillnad från Kalmarsundsskarvarna som häckar i tallkronor. Däremot tillhör de fåglar som sträcker genom landet vår och höst och även översomrar i många landskap troligen nominatrasen av storskarv som närmast häckar vid norska kusten (SOF 1976). Även mellanskarvar kan ingå bland dessa fåglar vilket framgår av ett ringmärkt exemplar som påträffades nära Nävekvarn 3.5 1988. Fågeln härstammade från en dansk mellanskarvkoloni.

Flyttning:
Merparten av den svenska storskarven övervintrar i södra Europa.

Kommentar:
I Sverige har havsörnen upptäckt skarvens potential som föda och går på vissa håll hårt åt skarvungarna. Örnarna angriper främst markbona, som ligger helt öppet när de adulta skarvarna är borta och fiskar. Örnstörning och människostörning är huvudorsakerna till att skarvar flyttar. I skrift nämns skarven sannolikt för första gången av Olaus Magnus under tidigt 1500-tal. Benfynd tillhörande ungfåglar funna i samband med utgrävningar av Birka från 900-talet visar att skarven antagligen då häckade i området. Den rasen som häckar i Östersjön kallas också för mellanskarv. Andra namn är havstjäder eller ålkråka. Under 1800-talet häckade skarven troligen endast i Skåne och Blekinge, där den dock blev så häftigt förföljd att den utrotades i slutet av 1800-talet eller möjligen något senare. Ca. 40 år senare återkom skarven och en koloni etablerades i södra Kalmarsund. Fram till 1980 häckade skarven fortfarande bara i Kalmarsund. Viss skyddsjakt tillåts i Sverige, men fågeln är dels skyddad av EUs fågeldirektiv och dels häckar den ofta inom naturreservat, så detta har inte någon större effekt. Historiskt har man använt skarvar som fiskeredskap och i vissa delar av Asien nyttjas de på detta sätt än idag. Man har då en lina om fågelns hals som hindrar den från att svälja den fisk den fångar och som istället tas om hand av fiskaren.


Svalanlänkar
Bilder på arten i rapportområdet.

Copyright © Rrk – Föreningen Sörmlands Ornitologer 2007, Alla rättigheter förbehållna.
E-post: Rrk sörmland