Utbredning/häckningsområde i Sverige:
Förekommer i så gott som hela Sverige från Skåne till nordligaste Lappland.
Antalet häckande par i Sverige är uppskattat till ca 5500 - 7000 par. Det svenska beståndet omfattar ungefär halva det västeuropeiska och är därför av internationell betydelse. Arten har sålunda varit föremål för särskild uppmärksamhet då det befarats att ett ökat båtburet friluftsliv kan äventyra artens reproduktion. Andra negativa effekter på storlommen anses försurning av sjöar samt olämplig sjöreglering vara. Även minkens spridning har under senare år varit till nackdel för artens fortplantning. Trots ovannämnda förhållanden tycks arten i stort behålla sin numerär i Sörmland.

Häckningsområde utanför Sverige:
Storlom häckar i Skottland, Skandinavien, Baltikum, österut genom Sibirien i Vitryssland, Ryssland, Kazakhstan, Mongoliet och i Alaska.

Historik:
Sparsam häckning förekom tidigare efter Sörmlandskusten, men har sedan 1980-talets början upphört (Ljungberg, 1986). Tätast förekommer storlommen i Båven där inventeringar 1978 påvisade 74 häckande par och 1983 cirka 60 par (Edberg, 1984). Lom är ett gammalt namn som ursprungligen användes för både storlom och smålom. Ordet lom kommer från isländska "lómr", och som betyder skrik. Arten har även kallats havslom. En gammal sägen berättar: När vår Herre skapade djuren kom den onde och tittade på. Han bad om att få hjälpa till och skapa. Han fick göra en fågel, och när den var klar sa han: "Ge dig iväg nu!" Fågeln flaxade sorgset åstad för den onde hade glömt att ge den fötter. Han insåg dock sitt misstag och slängde fötterna efter fågeln, så att de fastnade längst bak i stjärten. Därför har lommen fortfarande stora problem när den ska gå på land. Lommens skinn är mycket segt, så det användes förr bl.a. till jaktväskor. Linné berättar att man i skärgårdarna även brukade göra mössor av skinnen och därvid behålla hela fågeln med huvud och vingar. Dessa mössor ser "rätt artige ut" framhåller han.

Flyttning:
Under september och oktober flyttar storlommen åt sydost mot Kaspiska-, och Svarta havet. Återkommer i april - maj. Övervintring äger också rum utmed den svenska kusten.