Utbredning/häckningsområde i Sverige:
Småskraken häckar i Norrlands inland, längs hela vår kust, i de stora sjöarna samt lokalt på det småländska höglandet. Stora utbredningluckor finns i inlandet mellan dessa områden.

Flyttning:
Flyttar i september - december till södra Östersjön, Nordsjöländerna och mellan Europa. Kommer åter i mars- maj. Vid milda vintrar, då isen ej lägger sig, påträffas den regelbundet, medan den under isvintrar bara ses i enstaka exemplar i de öppna vakar som oftast finns i Oxelösunds skärgård.
I södra Österjön kan det under vintern samlas upp mot 50.000 småskrakar som kommit ner från både Sverige, Finland och norra Ryssland.

Kommentar:
På liknande sätt som ejdrar så lockar småskrake honorna ofta till sig ungar från varandra, så man kan se en hona åtföljas av mycket stort antal ungar. Detta står kanske i samband med skrakarnas speciella fiskemetod. När de upptäckt ett fiskstim ordnar de sig nämligen i rad, sida vid sida, och hela kedjan rycker sedan fram mot stranden så fiskarna blir lättare att fånga. Dessa "notvarp" blir ju naturligtvis effektivare ju fler fåglar som ingår i kedjan. Namnet användes första gången 1835. "Små-" kommer av att den är mindre av de två vanligaste skrakarterna i Sverige. Arten har även kallats för pracka, som är ljudhärmande, och stenskrake. Småskraken har en lång historia i Sverige. Gissningsvis var arten mer allmänt spridd i södra Sverige så sent som under tidigt 1900-tal. Därefter har beståndet minskat under resten av 1900-talet. Vad minskningen beror på är ej klarlagt. Kring mitten av 1970 beräknades beståndet till 18.000 par för att senare under 1990 sjunkit till ca. 14.000 par.