Utbredning/häckningsområde i Sverige:
Häckar spritt över stora delar av landet. I huvudsak en nordlig utbredning med tyngdpunkt på västra Svealand och södra Norrland. Beräkningar på antalet smålommar är gjorda på 1990-talet och uppskattades då till ca 1200 - 1400 par. Av dessa torde endast ca 75 - 90 par häcka i de södra delarna av landet.

Historik:
Ett par äldre sörmländska häckningsfynd finns från åren före 1900 (Curry-Lindahl, 1959-63). Dessutom genomfördes två tillfälliga häckningar i skogsregionen Mälarmården, nordväst Malmköping, under 1955. I Svartsjön iakttogs ett par med två ungar och i södra Ältaren sågs en ruvande hona (Rrk-Södermanland, opubl).
Lom är ett gammalt namn som ursprungligen användes utan urskiljning för både storlom och smålom. Ordet lom är samgermanskt och kommer av en rot med betydelsen "skrika, genljuda". Namnet syftar väl snarast på storlommens vittljudande rop. Samma rot torde ingå i uttrycket "lomhörd". För att separera de båda arterna åt lanserades namnen storlom och smålom år 1835. Smålommen har även kallats för havslom.

Flyttning:
Under april - maj och september - november sträcker merparten mot Europas västkust. Inlandssträckande fåglar rapporteras inte årligen och de flesta föreligger från maj.

Kommentar:
I likhet med storlommen så undviker även smålommen vassjöar. De små vatten som den häckar vid är ofta fisktomma eller fattiga på fisk och fåglarna måste därför hämta föda åt sig själv och ungarna från havet eller större sjöar. Dessa fiskeplatser kan ofta ligga flera mil ifrån häckningsplatsen.