Smådopping
Tachybaptus ruficollis

En häckande art som påträffas sällsynt på vintern.


Smådopping. Foto: Jorma Jokinen


Utbredning i rapportområdet:
Arten förekommer i dammar, viltvatten, små vegetationsrika sjöar och slättsjöar. Trivs främst i små dammar och gölar, som är så igenvuxna av vass, kaveldun, näckrosor och andra vattenväxter, att där knappt finns några öppna vattenytor. Många av de lokaler där smådoppingen förekommer är relativt instabila miljöer vilket kan vara begränsande för arten.

Utbredning i Sverige:
Häckar sparsamt till sällsynt i de södra delarna av landet. En svag uppgång har konstaterats i slutet av 1990-talet, kanske en effekt av milda vintrar.

Historik:
Den första kända häckningen i Sverige konstaterades 1904 i Skåne. Därefter har arten spridit sig norrut och från 1974 har den konstaterats häcka i Sörmland så gott som årligen. Namnet används första gången 1828. Ordet dopping syftar på doppingarnas dykande. Namnet "dopping" har i äldre tid används om flera sjöfåglar, kanske främst på knipan, däremot tycks det inte ha varit vanligt att det används för doppingar. "Små-" syftar naturligtvis på artens litenhet. Något annat namn än smådopping har arten aldrig haft. Dess tillbakadragande leverne har säkert gjort att arten inte beskrevs från Sverige förrän 1796. Knappt 20 år senare beskrevs den som sparsamt förekommande i stora delar av Skåne. I takt med att kunskaperna om arten ökade omformulerades detta år 1858 till "tämligen sällsynt i södra och mellersta Sverige". Under de senaste 30 åren har arten ökat lite i antal med tros ändå inte uppgå till mer än kanske 300 häckande par.

Flyttning:
I september - november beger sig smådoppingen till vinterkvarteren. Troligen ligger dessa i västra och nordvästra Europa. Återkomsten sker i mars och början på april.
Sedan början av 70-talet har vinterobservationer av arten gjorts så gott som årligen i rapportområdet och övervintring förekommer möjligen regelbundet längs kusten under milda vintrar.

Kommentar:
En stor majoritet av de dammar som hyser häckande smådopping är små eller mycket små, endast undantagsvis över 5 hektar. Dessutom ska dammarna vara grunda, oftast mellan 1 till 2 meter djupa. Smådoppingarna saknas ofta i vatten där det finns gädda. Den vanligaste tolkningen är att gäddan äter smådopping. Kan också bero på att födokonkurrensen mellan gäddan och doppingen blir hög.

Häckningsområde utanför Sverige:
Denna fågel häckar i små kolonier i områden med tät vegetation i sötvattenssjöar i Europa, Asien söderut till Nya Guinea och större delen av Afrika.


Svalanlänkar
Bilder på arten i rapportområdet.

Copyright © Rrk – Föreningen Sörmlands Ornitologer 2007, Alla rättigheter förbehållna.
E-post: Rrk sörmland