Utbredning i Sverige:
Rördrommen häckar i vassrika och fiskrika slättsjöar i södra och mellersta Sverige upp till Dalälven, med en koncentration till de mellansvenska sjöarna.

Häckningsområde:
Rördrommen har sitt tillhåll i täta vassar och är spridd över Europa och Nordafrika, men är vanligare i östra Europa och Asien.

Trend:
Under de senaste decennierna har beståndet ökat markant.

Historik:
Under riksinventeringen 1979 fanns arten framför allt i Mälarens vassvikar (94 hanar), Tåkern (37), Vänern (24) och Långhalsen i Sörmland (12).

Flyttning:
Arten flyttar normalt i augusti-november nattetid åt SV till västra Europa och kommer åter i mars - april.
Rördrommar är påträffade i Sörmland i samtliga månader. Vinterfynd görs nästan årligen numera och lyckade övervintring händer nu för tiden, vilket sannolikt inte var vanligt förr.

Kommentar:
Beståndet växlar kraftigt i antal då rördrommarna är känsliga för isvintrar inom övervintringsområdet i Västeuropa. 30-50 procent kan slås ut under en enda svår vinter. Det hitintills bästa rördromår var 1978 då det svenska beståndet beräknades ha uppgått till minst 450 par. Av dessa fanns 125-140 i Sörmland. Enbart i Söderfjärden i Mälaren, där rördrommarna räknats årligen sedan 1945, hördes 28 hanar toppåret 1978. Andra rördromtäta områden i Sörmland är Tynnelsöfjärden i Mälaren, Långhalsen och Hallbosjön samt sjöområdet NV Gnesta. Rördrommen bygger sitt bo i tät gammelvass ofta med brun kärrhök som nära granne. Hanen deltar inte i ruvning och matning av ungar och kan para sig med flera honor. Äldre namn på rördrommen är träskoxe och myroxe, den är även kallad rördrum (Sven Nilssons Foglarna 1858). Drom eller drum i namnet anses härledas från fågelns dova läte.