Knölsvan
Cygnus olor

En häckande art som påträffas året runt.


Knölsvan med unge i Hummelviks fiskehamn. Foto: Per Flodin

Biotop, utbredning i rapportområdet: Häckar allmänt i näringsrika sjöar och dammar samt utmed kusten i rapportområdet. I regel är boet byggt i tät vass och är då halvt eller helt flytande. I skärgården häckar den ofta på låga gräsbevuxna småholmar. Utbredning Sverige: Häckar i södra och mellersta Sverige upp till Dalarna, Hälsingland, samt längs med våra kuster upp till norra Ångermanland. Trend: Arten har troligen minskat det senaste decenniet. Det häckande beståndet i Sverige beräknas idag till mellan 4.000 och 7.000 par. Historik: Knölsvanen häckade under mitten av 1800-talet endast i Skåne, Tåkern och Hjälstaviken. Den spred sig sedan vidare till slättsjöar i Mälarregionen under slutet av 1800-talet. På 1940-talet utvidgades häckningsområdet i södra och mellersta Sverige då kusterna började utnyttjas. Den första sörmländska häckningen skedde 1875 vid Rinkesta, Eskilstuna. 1978 uppskattades antalet revir i Sörmland till minst 533 varav 84 i Mälaren, 168 i skärgården och 281 i övriga insjöar. Under 1980- och 1990-talet har man märkt en viss tillbakagång av knölsvanen i Götaland och Svealands inland, till stor del beroende på att sångsvanen har ökat. Däremot verkar knölsvanen öka längs med Norrlandskusten. Flyttning, övervintring: Flertalet flyttar söderut under senhösten till sydsvenska och danska farvatten, men enstaka fåglar övervintrar i mån av tillgång på öppet vatten, även i inlandet.
Svalanlänkar
	Bilder på arten i rapportområdet.