Utbredning/häckningsområde:
Spridd över större delen av södra landet, samt längs med Norrlandskusten och sporadiskt även inne i Norrland. Den svenska populationen uppskattades i mitten på 1990-talet till ca 10 000 häckande par.

Trend:
Ökar snabbt i Sverige och kan snart finnas lite varstans nedanför fjällkedjan.

Historik:
Namnet kanadagås, användes första gången i formen Kanadisk gås 1875, medan kanadagås först användes år 1915. Namnet kommer av att artens naturliga häckningsområden till stor del ligger i Kanada. Sedan arten introducerades i Sverige av Bengt Berg på 1930-talet vid Värnanäs, Kalmarsund. År 1940 flyttade Bengt Berg till Eriksberg i Blekinge där han fortsatte sina utplanteringar av kanadagäss. Under 1940-talet skänkte han kanadagäss till Örebro och Västerås, där fåglarna under en kort period som parkfåglar etablerade sig såväl i Hjälmaren som i Mälaren och gav upphov till snabbt växande bestånd. I Sörmland har inplanteringar gjorts bla i Nyköping 1959-60 (Åberg, 1960) med spridning ut i den sörmländska skärgården och vid Öster-Malma 1966-71, med påföljande spridning till delar av östra Sörmland, bla Båven.

Flyttning:
Under oktober-november flyttar gässen mot södra Sverige, Danmark och Tyskland. Vissa vintrar iakttas enstaka exemplar i kustnära områden, ibland även i öppna invatten. Vinterstammen i Skåne låg i början av 1990-talet på ca 12 000 fåglar och mellan 23-38 000 fåglar de fyra först åren på 2000-talet. Återkommer i mars – april till sina häckningsområden.