Havsörn
Haliaeetus albicilla

En häckande art som påträffas året runt.


Havsörn som passerar Femörehuvud, Oxelösund. Foto: Thomas Larsson


Text från bla Förteckning över Sörmlands fåglar (1992).

Havsörnen har i Sverige två utbredningsområden, ett i de nordliga fjälltrakterna och ett längs ostkusten. Under långa tider har man utan tvekan kunnat säga att Sörmland utgjort kärnområdet för arten längs kusten. I början av 1900-talet fanns även havsörnspar häckande i Båven (Högdahl, 1923), i Hjälmaren (von Post, 1925) samt troligen längs Sörmlandssidan av Mälaren. När Bengt Berg år 1923 gav ut sin berömda bok "De sista örnarna" var så gott som hela materialet hämtat från Sörmlands skärgård, men ur texten kan man inte få ett klart begrepp om hur stort antalet häckande par då kan ha varit. Efter biocidåren anges 1969 i Vår Fågelvärld att det knappast fanns mer än 4-5 par kvar i området. Det är dock inte troligt att man då så väl kände till alla par och boplatser. Siffran på antalet häckande par i Sörmland ligger för närvarande på mer än det dubbla.
De största hoten mot arten är idag störning från det starkt ökade friluftslivet längs kusten, samt det moderna skogsbrukets hårda framfart mot gammal skog. Ett havsörnsrevir måste innehålla flera partier av grov tallskog samt anslutande vattenområden, rika på sjöfågel och fisk. Många av sörmlandskustens gamla örntillhåll och revir har förblivit i det närmaste oförändrade i sina gränser årtionde efter årtionde. Däremot har häckningen i dessa oftast förskjutits från de starkt störda öarna, in till fastlandet. Därav framgår den stora vikten av att gammal grov tallskog skyddas på fastlandet längs hela kusten.
Äldre ringåterfynd visar att framför allt årsungar förr lämnade landet under vinterhalvåret, medan de äldre var mera bundna till ett åretruntrevir. Ökat skydd och en omfattande vintermatning har både i Sörmland och i övriga Sverige fått arten att i mycket större omfattning stanna här hela året, vilket i sin tur med säkerhet inneburit en högre överlevnad, framför allt för ungfåglarna. Ringfynd har däremot visat en viss rörlighet hos de unga sörmländska örnarna, med förekomst och så småningom även häckning i andra landskap, både norr och söder om Sörmland. Avläsning från gömsle av ringnummer på örnar vid sörmländska åtlar, visar också att landskapet under vintern kan hysa örnar från ett stort område, bla från Finland.
Under de senast åren har man sett att havsörnen åter häckar i Sörmlands inland vid större insjöar.

Svalanlänkar
Bilder på arten i rapportområdet.

Copyright © Rrk – Föreningen Sörmlands Ornitologer 2007, Alla rättigheter förbehållna.
E-post: Rrk sörmland