|
Utbredning
i rapportområdet:
Rastar under vår och höst med enstaka exemplar
i rapportområdet, framförallt i anslutning till
kusten eller in mot området kring Öster-Malma.
Utbredning/häckningsområde:
Sällsynt i norra delen av landet uppe på fjällens
björk och videregioner, i Asiens regioner till Japan
i öster. De föredrar områden där gräset
har en låg höjd.
Trend:
Den ursprungliga svenska häckningspopulationen av fjällgås
är utdöd sedan 1990-talet och beståndet som
finns idag är inplanterade gäss. Antalet häckande
fjällgäss i Sverige beräknas nu till endast
ett tiotal par, vilket gör den till en av Sveriges sällsyntaste
fågelarter.
Historik:
Namnet användes första gången av Linné
1761 och är eventuellt ursprungligen ett dialektnamn
från Västerbotten. ”Fjäll-” givetvis
pga. att arten häckar i fjällen. Fjällgåsen
har även kallats hälsinggås och dvärggås.
Arten har minskat mycket kraftigt under 1900-talet. Det är
okänt när minskningen började men de första
uppgifterna om detta kom under 1930. Från att ha passerat
Bottniska viken i tiotusental under vårflyttningen i
början av seklet har beståndet minskat med minst
95% till något eller några hundratal fåglar.
Orsakerna bakom kraschen är inte helt klarlagda. Det
är dock rimligt att anta att tillbakagången under
den första delen av 1900-talet till stor del orsakades
av fångst på häckningsområderna. Storskalig
och hänsynslös fångst på ruggande fjällgäss
förekom åtminstone fram till mitten av 1900-talet.
Till en
viss del kan tillbakagången bero på ödeläggelsen
av häckningsplatser i samband med vattenkraftsutbyggnaden,
ökade mänskliga störningar och rödrävens
expansion i fjällvärlden. En annan, förmodligen
betydligt viktigare faktor är att övervintringsområderna
har försämrats kraftigt genom förändring
av markanvändning samt kraftigt jakttryck. Den ursprungliga
svenska häckningspopulationen av fjällgås
är utdöd sedan 1990-talet och beståndet som
finns idag är inplanterade gäss. Så sent som
i slutet av 1930-talet var dock fjällgås vanligare
än grågås i Västerbottens kustland.
Flyttning:
I augusti till september lämnar de sina häckplatser
och flyttar åt sydost mot Svarta havet och Kaspiska
havet. Vissa kan flytta så långt som ner till
Egypten. Kommer åter på våren under slutet
av mars – början av maj.
|
